LA HERMOSA VIDA ~ DET VACKRA LIVET (en blogg om livet i sig och om det här med missfall)

Jag var mentalt förberedd på ett missfall, men när jag satt där i väntrummet på MVC i Jakobsberg så slog det mig att jag däremot inte var beredd på de känslor som infann sig när jag såg de andra kvinnorna med sina stora, runda och fina magar, så strålande lyckliga. Ja, jag kände mig å ena sidan glad för deras skull, men jag kände mig samtidigt så ledsen, så djupt sorgsen och ensam med mitt pågående missfall. Det kändes som om jag inte hörde hemma där, det var som om jag på något sätt kände mig utanför och malplacerad och det var en lättnad att få gå därifrån.

 

Ja, hur som helst så kom jag efter ca. 20 minuters väntan in till läkaren och han satte nästan genast igång med ultraljudsundersökningen och precis som väntat så såg han ingenting och inte jag heller för den delen, men så här efteråt så förstår jag inte varför jag inte krävde ett vaginalt ultraljud, då man ju ser betydligt mer och bättre. Ja, jag har nu även läst att det är så man fastställer att det verkligen rör sig om en ofostrig graviditet och jag skulle ju ha velat sett om fosterhinnan och gulesäcken fanns kvar.

 

Hur som helst, jag bad läkaren förklara och han förklarade det hela så här: efter att ägg och sperma har mötts så börjar celldelningen och "bollen" eller "klumpen" av celler färdas genom äggledaren till livmodern, där den fäster vid livmoderväggen. Den del som så att säga befinner sig "inne i" livmoderväggen utvecklas till moderkakan och den andra "fria" delen utvecklas till själva embryot och det är där någonstans som det blir fel och inget embryo utvecklas.

 

Ja, han kunde inte förklara varför, han sa att man inte visste varför det ibland blir så, men han sa (åter igen) att det var helt normalt!

 

Så nu står jag i valet och kvalet, om jag ska kontakta min barnmorska och be att få en remiss till ett vaginalt ultraljud på sjukhuset istället eller om jag bara ska invänta den blödning som läkaren sa ska komma.