Ganska upprörande!
Ja, jag har som sagt fått diagnosen ofostrig graviditet, men i och med att jag var så inställd och säker på att jag fått missfall, så kände jag mig inte överrumplad och chockad, bara trött och ledsen, liksom ganska så uppgiven. Livet fortsätter ju trots allt. Men nu börjar jag ifrågasätta hur läkaren kunde ställa en sådan diagnos utan att göra ett vaginalt ultraljud och den här läkaren har dessutom vid två undersökningar inte kunnat se någonting, men när jag gjorde ett privat ultraljud (vaginalt) så såg man ju både hinnsäck och gulesäck PLUS ett litet embryo på 1-2 mm! Som sagt, jag tycker att det är ganska så upprörande!
En berättelse från nätet:
Detta är vad jag var med om: De trodde att min första graviditet var ofostrig när vi kom in för ett första tidigt vul, men det visade sig att det de trodde var v. 8-9 var v.5-6. (Jag berättade att min mens var så oregelbunden att det kunde vara allt mellan v. 5 och v. 8... och de blev ändå nästan helt övertygade om att det var ofostrigt.) Men som tur var syntes ett litet hjärta veckan därefter! Vi fick en extra tid för vul, men de förberedde oss på att det skulle bli skrapning. Men som tur var behövdes inte det. Den gången. Det jag i mitt ganska känsloladdade sinne upprörde mig över då var att BM som utförde första vul sa att "vanligtvis bokar vi tid för en skrapning, men vi kan ju vänta en vecka och se". Och det tolkade jag som om vi inte propsat på att få ett vul till så hade vi skickats direkt till operation...
Ja, mitt råd till alla som befinner sig i samma situation är att INTE lita hundraprocentigt på den diagnos ni precis fått, be att få göra ytterligare ett ultraljud, ett vaginalt, och se för allt i världen till att ni är helt säkra på att där inte finns något liv innan ni beslutar er för att ta tabletter eller göra en skrapning!
