Ska man skratta eller gråta?
Ja, det är nog frågan, när man tänker på hur man troligtvis alldeles i onödan går runt och är orolig för än det ena än det andra. Som i mitt eget fall, jag är orolig för att jag inte har några graviditetssymtom, såsom illamående, en enorm trötthet, dragningar i ligamenten och ömmande bröst! Ja, den där så gott som konstanta mensliknande värken finns ju där, plus lite annan värk från och till och ibland…ibland…så tycker jag mig ana ett ytterst lätt illamående som varar under ett par ynka sekunder. Ja, jag vet att jag inte är ensam om att känna och tänka så här och nu är det nog hög tid att skratta åt sig själv :)
Kanske en dag att illamåendet och tröttheten slår till och dragningarna i ligamenten som jag tänker på från tidigare graviditeter kommer nog dom också, inom sinom tid och vad det gäller de ömmande brösten så ammar jag ju fortfarande, så kanske det förklarar det hela…ja, nu ska jag banne mig njuta av graviditeten och om inga symtom kommer, ja, då ska jag väl enbart skatta mig lycklig som har en sådan tur!
