Tankarna kommer och går
…liksom rädslan och oron för missfall. Ja, jag försöker att inte tänka alltför mycket i de banorna, då jag ju vill att allt ska gå bra den här gången, men jag kan liksom ändå inte släppa det helt och hållet och som vanligt så söker man efter information på nätet, vad har andra för liknande erfarenheter och hur slutade det i deras fall? För somliga har det gått bra, trots blödningar och så, medans det för andra har slutat med missfall, precis som vi alla vet.
Ja, jag trodde att de där blodblandade flytningarna hade upphört, men det visade sig att de fortsätter och därmed ytterligare ett inlägg om just det och den här förbaskade oron och rädslan som följer, men jag får nog lova mig själv att det får bli det sista :)
Jag är trots allt med barn och jag vill inte att hela graviditeten ska präglas av denna ständiga oro och rädsla. Dessutom så känns det ju som om allt är bra med den lille, trots omständigheterna och man borde nog försöka hålla fast vid den känslan istället.
Ja, jag vill kunna njuta av den här graviditeten också!
