Fortfarande inga graviditetssymtom
…vilket titt som tätt får oron för missfall att komma åter, men jag försöker att mota bort den med tanken att det INTE behöver vara lika med ett tidigt missfall. Man kan ju faktiskt inte säga att så, så och så ska det vara, så, så och så ska man känna, osv. Men visst, det kan jag inte förneka, de finns ju trots allt där i bakhuvudet, tankarna på att de allra flesta ju tycks må åtminstone lite illa och borde man trots allt inte känna sig åtminstone lite gravid, men som sagt, alla graviditeter är unika och bara för att man har haft samma graviditetssymtom under alla tidigare graviditeter, så kan det ju faktiskt hända att nästa graviditet är helt annorlunda!
Ja, jag mår som sagt inte alls illa, jag har inga ömmande bröst, inga smärtsamma dragningar i några ligament, jag tycker mig inte behöva gå på toaletten mer än vad jag brukar göra och inga särskilda begär efter än det ena, än det andra. Normalt eller inte normalt? Ja, jag vet, det är inte så man ska tänka, men det är lite svårt att låta bli :)
Gauss-kurvan - "När du känner dig orolig över att just du inte upplever/känner samma sak som mamma/storasyster/kompisen, så kom ihåg denna kurva. Vi är olika, och inget är rätt eller fel. Det finns ingen mall eller universalregel. En graviditet handlar om att lära känna sin kropp på nytt, att lyssna på den och bara släppa taget och följa med."
"Det är lite lustigt att kvinnor som är gravida blir så oehört besatta av hur andra gravida mår och hur det går för dom. Allt från blodtryck, till sparkar och krämpor och mag-storlek. Bryr vi oss om det när vi inte är gravida? Nej, knappast... Skulle vi komma på tanken att jämföra oss, våra värden och krämpor, med andra kvinnor i olika åldrar om vi inte var gravida. Nej, antagligen inte gissar jag. Vi är ju unika individer! Även om en graviditet i stort sett utvecklas liknande för dom flesta så reagerar vi olika på graviditeten i sig. Det finns inga rätt eller fel när det gäller en graviditet! Vi är unika, och till och med varje graviditet är unik."