LA HERMOSA VIDA ~ DET VACKRA LIVET (en blogg om livet i sig och om det här med missfall)

Kroppen är förbluffande stark och återhämtningsbar, men i och med att jag förlorade så pass mycket blod som jag nu gjorde vid det här sista missfallet, så har det tagit några dagar innan kraften kom tillbaka och jag har faktiskt känt mig väldigt svag. Som sagt, jag trodde att jag hade en komplett blödning fredagen den fjärde januari, då jag fick en jätteblödning som varade under ett par timmar, det kom mycket färskt blod och en massa koagulerade blodklumpar. Men, måndagen därpå (den sjunde januari) så började jag störtblöda igen och efter att ha tillbringat två timmar i badrummet, utan uppehåll i blödandet, så började jag må riktigt dåligt, jag kände mig lätt illamående samt yr och jag mådde som sagt allmänt dåligt. Till slut så var jag tvungen att ringa sjukvårdsrådgivningen (1177) och en underbar barnmorska rådde mig att ringa efter ambulans och hon ringde även gynakuten på Danderyd för att förvarna dom om min ankomst.

 

Ja, himmel vilken blödning, vilken situation! Jag blödde konstant, det ville inte sluta rinna och så fort jag ställde mig upp så kom de ut, en efter en, de stora koagulerade blodklumparna! När ambulansen kom kunde jag inte stå, knappt sitta, utan att jag blev alldeles yr och fick andningssvårigheter och det blev till att lämna man och barn för att tillbringa natten i en sjukhussäng på gynakuten, igen!