På gynakuten
Ambulansfärden till gynakuten gick bra, jag fick ju ligga ner hela tiden och då mådde jag som sagt inte så dåligt, då gick det bra att andas och jag kände inte av någon yrsel. När jag kom fram så fick jag lägga mig direkt och sedan tog det ungefär två timmar tills jag fick komma in till läkaren och jag måste få säga att den här kvinnliga läkaren var helt fantastisk! Hon konstaterade direkt att jag hade förlorat väldigt mycket blod (hon till och med övervägde att ge mig en blodtransfusion), mitt blodtryck och mina blodvärden var väldigt låga (för första gången i mitt liv) och hon kunde även konstatera att jag fortsatte att blöda, det bara rann blod ur mig. Så jag fick tabletter som skulle stoppa den intensiva blödningen, samt smärtstillande, och så blev det dropp samt att ligga kvar ett par timmar för observation. Man ville se att blödningen avtog.
Ja, jag kände mig väldigt svag, allt jag kunde göra var att ligga ner, men jag ville ändå åka hem, så när en sköterska stack in huvudet och frågade om jag ville åka hem, då svarade jag naturligtvis ja :) Så efter ytterligare en stunds väntan fick jag träffa läkaren igen och det blev ytterligare ett vaginalt ultraljud som visade att det inte längre fanns så mycket blod kvar i min livmoder och hon förklarade att när jag kommit in så fanns där två centimeter med blod, men nu, efter ungefär fem timmar, så var där bara en centimeter kvar. Ja, därefter var det bara att lägga sig igen och vänta på taxin som skulle komma först efter en timme och jag var tillbaka hemma, i min egen säng, klockan fyra på morgonen. Efter sju timmar hemifrån.
Ambulansfärd till gynakuten
Kroppen är förbluffande stark och återhämtningsbar, men i och med att jag förlorade så pass mycket blod som jag nu gjorde vid det här sista missfallet, så har det tagit några dagar innan kraften kom tillbaka och jag har faktiskt känt mig väldigt svag. Som sagt, jag trodde att jag hade en komplett blödning fredagen den fjärde januari, då jag fick en jätteblödning som varade under ett par timmar, det kom mycket färskt blod och en massa koagulerade blodklumpar. Men, måndagen därpå (den sjunde januari) så började jag störtblöda igen och efter att ha tillbringat två timmar i badrummet, utan uppehåll i blödandet, så började jag må riktigt dåligt, jag kände mig lätt illamående samt yr och jag mådde som sagt allmänt dåligt. Till slut så var jag tvungen att ringa sjukvårdsrådgivningen (1177) och en underbar barnmorska rådde mig att ringa efter ambulans och hon ringde även gynakuten på Danderyd för att förvarna dom om min ankomst.
Ja, himmel vilken blödning, vilken situation! Jag blödde konstant, det ville inte sluta rinna och så fort jag ställde mig upp så kom de ut, en efter en, de stora koagulerade blodklumparna! När ambulansen kom kunde jag inte stå, knappt sitta, utan att jag blev alldeles yr och fick andningssvårigheter och det blev till att lämna man och barn för att tillbringa natten i en sjukhussäng på gynakuten, igen!
En andra blödning
Ja, igår började jag åter igen att blöda, men den här gången blev det en riktig missfallsblödning, det vill säga, jag blödde rejält under hela kvällen och det kom ut flera riktigt stora blodklumpar, men jag hade inte ont, inte det minsta. Så nu är det liksom bekräftat, det blev ännu ett missfall.
