LA HERMOSA VIDA ~ DET VACKRA LIVET (en blogg om livet i sig och om det här med missfall)

Följande står att läsa på nätet: På ägglossningstest kan man se graviditet, ägglossning och stegring dagarna innan mens. På graviditetstest kan man bara se graviditet.

Så om du testar med både ältest och gravtest och får streck på båda två så är du gravid.
Är det bara utslag på ältestet så är det ägglossning.

Det här är information som jag har funnit på olika sidor på nätet och visst är den helt fantastisk, bilden som är tagen inuti en kvinna just som hennes ägglossning sker!

Det är inte helt säkert att det blir ägglossning av en stegring, då stegringen enbart visar att alla hormoner finns där de ska och att kroppen har gjort allt förarbete för en ägglossning, men testet visar INTE att ägget släpper!

En mensblödning betyder inte alltid att ett ägg har lossnat, det kan hända att ägglossningen uteblir en månad, men att man får en mensblödning som vanligt, vilket är vanligare när man blir äldre. Vissa menscykler har alltså inte någon ägglossning att mäta och oftast blir då också blödningsmönstret lite oregelbundet. Det finns också något man kallar en ägglossningsblödning.

För att ett ägg ska kunna lossna krävs att det finns tillräckligt höga nivåer av hormonet östrogen i blodet. Ibland är nivåerna för låga och då lossnar inget ägg, men slemhinnan i livmodern växer ändå. När slemhinnan blivit tillräckligt tjock lossnar den till slut av sig själv och man får då en blödning som kan bli lite mera långdragen än en vanlig mens. Detta händer alla och är ingenting man behöver oroa sig för. Särskilt vanligt blir det när man kommer upp i 40-års åldern då ägglossningarna kommer glesare. Mensblödningar utan ägglossning är ofta längre och gör mindre ont.

Testet kan visa positivt så länge som det finns tillräcklig mängd av LH-hormon i urinen för att stickorna skall reagera. Det utsöndrade hormonet försvinner gradvis från urinen och fruktsamheten är störst de två första dagarna som testet är positivt.

Jag fann en sida på nätet som jag tänkte kunde vara värd att dela vidare - Att veta…eller inte… - fast själv kommer jag nog göra som jag brukar, det vill säga jag kollar först upp med en bra ägglossningskalender på nätet och sen utgår jag från den när jag börjar med ägglossningstesten. Det har funkat bra hittills. Ja, jag kommer att försöka bli gravid samma dag som testet visar positivt och så får man hoppas på det bästa :) Det är ju ändå så att man har som allra största chans att bli gravid de två första dagarna som testet visar positivt.

Jag har som sagt sju stavar, så jag kommer börja testa på fredagen den 3 augusti och skulle det bli en liten bebis så beräknas förlossningsdatumet till tisdagen den 30 april…mmm, man kan ju alltid hoppas :)

Vårt lilla apotek har inte något stort sortiment vad det gäller graviditets- och ägglossningstest och en förpackning med ägglossningstest, innehållande 7 stycken stavar, kostar 179 kronor, men på nätet fann jag sju stycken stavar för 99 kronor, så nu är de beställda och det är bara att invänta ägglossningen :) Spännande!

De har även graviditetstest (2-pack) för endast 45 kronor, liksom extra känsliga graviditetstest, som upp till 7 dagar innan beräknad mens visar om man är gravid. Det är fraktfritt vid köp för 99 kr och man erbjuder snabb leverans.

Första mensen efter mitt missfall kom tillbaka cirka tre veckor efter skrapningen och jag trodde väl aldrig att jag skulle bli så himla glad som jag blev :) När man försöker bli gravid blir man ju så himla ledsen när mensen kommer varje månad, men nu kommer jag ju på ett ungefär att veta när jag får nästa ägglossning!

Ja, vi är nog många som går i samma tankar och som har samma funderingar; när kan jag bli gravid igen, när kommer jag få min första ägglossning och när kommer den första mensen igång igen? Ja, mycket kretsar runt att så fort som möjligt bli gravid igen.

Jag har läst här på nätet att det är många som har blivit gravida relativt fort efter ett missfall och det redan innan mensen kommit tillbaka. Jag har även läst att själva missfallsblödningen räknas som en mens och att man får en första ägglossning 2-4 veckor efter det.

Men man får väl aldrig glömma bort och ha det i åtanke, att det nog är väldigt individuellt när kroppen har återfått sin balans och mens samt ägglossning kommer igång.

Vi som försöker bli gravida, vi gläds åt de streck och glada ansikten som ägglossningstesten visar var månad, även om det inte alltid resulterar i en ljuvlig liten bebis, men efter ett missfall, då man gärna vill bli gravid igen så fort som möjligt, då är det minsann inte lika lätt! Ja, efter ett missfall kan det ta flera veckor (ibland tydligen ända upp till nio veckor) innan graviditetshormonerna har brutits ner i kroppen och ett ägglossningstest blir negativt, men idag när jag gjorde ett test så visade det (äntligen) negativt och aldrig tidigare har jag väl blivit så glad över att ha fått en tom cirkel i testfönstret :)

Så nu blir det troligtvis till att invänta en mens, den första efter skrapningen och sen blir det till att köra igång igen med ägglossningstesten :)

När jag kikar runt på nätet så upptäcker jag att det är väldigt många som har drabbats av missfall, eller som är oerhört rädda för att få missfall. Ja, jag ska vara ärlig och säga att jag under mina graviditeter aldrig ens tänkt tanken att det skulle kunna hända, inte mig, men nu har det hänt och jag tänkte skriva lite mer om hur det hela gick till! Det var som sagt först när det var dags för KUB-testet i vecka 13 som man konstaterade att jag fått missfall. Ingenting hade visat på ett gynnande eller pågående missfall! Så fick jag lite brunaktiga flytningar som övergick i småblödningar (utan någon som helst värk), cirka två veckor innan ultraljudet och vid samma tidpunkt så fick jag under en helg lite småvärk, vilket betyder att jag hade en blödning i vecka 11, fast det lilla fostret s hjärta slutat slå redan i vecka 8 och då fick jag som sagt ingen blödning och inga andra symtom heller för den delen.

Det var oerhört svårt att bara vänta och se tiden an, men jag visste ju att läkarna inte skulle kunna göra något för att förhindra ett så pass tidigt missfall, så jag kunde inte göra annat än vänta. Men jag kommer aldrig glömma den där dagen när jag gick på toaletten och upptäckte de allra första blodstänken! Man vill ju inte för sitt liv förlora det barn man bär på! Ja,fast jag nog redan då kände på mig att det här inte skulle gå vägen, så var det ju trots allt så att jag blödde även under min första graviditet och det utan att förlora det barnet och jag försökte hålla fast vid den tanken, men när blödningen tilltog och blev riktigt blodröd så kände jag mig ledsen, förtvivlad och full av vanmakt. Jag ville stoppa blödningen, stoppa missfallet och jag ville åka akut till sjukhuset, allt för att rädda livet på den lille där inne i magen, men tyvärr, jag kunde ingenting göra! Sedan avtog blödningen, som dock inte varit särskilt stor och långvarig, och när det var dags för KUB-testet så hade blödningen avtagit nästan helt.

Ja, nästa gång kommer jag inte att vänta! Jag kommer absolut att åka in till sjukhuset för ett ultraljud, bara för att se om ett litet hjärta pumpar och slår som det ska! Det är inte bra att gå och vänta med alla dessa tankar och funderingar som man har i en sådan situation och kvinnoklinikerna finns där för att hjälpa oss!

Glamouramamama: ”Det behövs att kvinnor är medvetna om att det kan ske så de inte är helt oförberedda. Det är inte onormalt.”

Kan bara inte låta bli att göra ett inlägg om det här med ofrivillig barnlöshet. Ja, jag kan ju bara föreställa mig hur det skulle vara att inte kunna få barn, att aldrig någonsin kunna bli mamma. Så det här inlägget tillägnar jag alla er som kämpar för att bli med barn, liksom alla er som kanske gett upp hoppet. Det finns hjälp att få!

TCM mot infertilitet

När man har gått igenom ett missfall så försöker man oftast finna en förklaring till hur det kunde hända och varför, även om läkare och barnmorskor redan har sagt att det inte finns någon förklaring till de allra flesta missfall. De vanligaste kända orsakerna till missfall är dock defekter hos foster (ofta kromosomrubbningar), defekter i livmodern, moderkakan eller livmoderhalsen eller vissa underlivsinfektioner. Ja, det är vad man finner om man söker på nätet efter information om missfall, men jag som sedan en tid tillbaka bedriver egenstudier inom traditionell kinesisk medicin, kan inte nöja mig med detta, jag bara vet att det finns en bakomliggande orsak till alla defekter och infektioner, ja, till allt som händer och sker! Så jag vänder mig åter igen till den kinesiska medicinen och där finner man helt andra svar och förklaringar än vad läkarna ger en!

Så mitt råd till alla som kan tänkas bli intresserade av detta, är att söka efter information, förklaringar och svar inom den traditionella kinesiska medicinen.

New life acupuncture: "Miscarriage is the loss of a fetus before 20 weeks of pregnancy. Miscarriage is the result of many factors involved in the complex orchestration of pregnancy.  These include: genetic factors, environmental factors, endocrine factors, circulatory factors, and immunologic factors.  Most of these factors are a result of subtle and subclinical imbalance - undetectable with blood tests and vaginal ultrasound.  However, such imbalances are discoverable with the comprehensive knowledge, experience and research of Traditional Chinese Medicine (TCM) in Reproductive Science - of which the principal tools of correction are acupuncture and traditional Chinese herbs."

Fick barn efter åtta missfall: Jag sökte alternativ hjälp: TCM, traditionell kinesisk medicin. Mannen konstaterar snabbt att min kropp är "utbränd" och "sönderstressad av både yttre och inre stress". Han säger att det inte är någon idé att försöka bli gravid för min kropp har inte den enrgin som krävs för att detta ska gå bra. Han säger att jag behöver behandling hos honom i ca två-tre månader och att det sen kommer att gå bra. Jag får örter och akupunktur. Den första mensen som kommer efter att jag börjat med detta är nästintill normal. Knappt någon spottings och helt normal blödning. Den andra mensen är helt perfekt! Månaden efter blir jag gravid. Och jag behåller barnet. Den stannar kvar i magen och den utvecklas precis som den ska. Vår dotter föddes för ett par veckor sedan och jag kan knappt tro att det är sant. Det är skrämmande att västerländsk sjukvård inte kunnat ta till sig den kunskap som TCM haft och utvecklat under så många år, men jag är tacksam över att jag var öppen och vågade pröva detta.

Sage Wellness Acupuncture: Those cases in which western medicine is unsuccessful at treating recurrent miscarriages are an area where Chinese Medicine can help.

Taipai City Hospital: Abortion is a terrifying experience for women who do not easily become pregnant; it often makes them feel helpless and frustrated. We often see them in consultations with tears streaming down their face, worrying about whether their next pregnancy will result in miscarriage again. Their problems deserve our attention! Huang Guisong, attending doctor of traditional Chinese medicine department in the Yangming branch of Taipei City Hospital, says that traditional Chinese medicine has extensively been used to treat habitual abortion with good results.

He further points out that traditional Chinese medicine advocates identifying the causes of abortion for recuperation, and using pre-pregnancy recuperation to correct physical disorder to lay a solid foundation for the next pregnancy. The recuperation involves strengthening the kidney, invigorating the spleen, soothing the liver, nourishing the blood, removing food retention, eliminating blood stasis and awakening thoroughfare and conception vessels to ensure sufficient energy flow of the kidney, adequate qi and blood, and harmonious thoroughfare and conception vessels, to be able to uptake sperm for successful conception, while nourishing, nurturing and stabilizing the fetus.

Nu har jag hämtat ut det, ”baby to be-paketet” från Apoteket och det var med blandade känslor som jag styrde stegen mot vårt lilla apotek, men jag hade ju registrerat mig för det här paketet innan jag visste att jag hade fått missfall och blir jag gravid igen inom kort, vilket jag (vi) hoppas på, så har jag ju redan hämtat ut ett paket :)

Två veckor har nu gått sedan skrapningen och allt jag vill nu är att gå vidare samt förbereda mig inför en ny graviditet, men visst finns det som hänt fortfarande i mina tankar och det dagligen, men jag har inte längre lika lätt till tårar och kanske det ligger något i ordspråket ”tiden läker alla sår”…, ja, hur som helst så följer den mig tack och lov inte längre överallt, den smärtsamma sorgen och saknaden.

För mig personligen så var sorgen efter missfallet som allra starkast veckan efter skrapningen. Jag kände mig ”tom” och saknade den lille som jag burit på, jag ville vrida tillbaka tiden, jag ville att han eller hon, vårt tredje barn, skulle få livet åter, att magen skulle fortsätta växa. Känslorna var som en berg- och dalbana och det var bara att ”hänga med”, men jag gjorde allt för att inte ”fastna” i sorgen och jag visade aldrig mina barn att jag var ledsen. Jag lät tårarna rinna fritt när jag stod med disken och barnen lekte med pappa, liksom när jag befann mig i badrummet. Efter ganska så exakt en vecka så kände jag mig mer balanserad och den intensiva, mer svårkontrollerade sorgen hade lagt sig, även om den lille fortfarande fanns i mina tankar, dagligen.

Ja, livet måste gå vidare.

Jag fick som sagt ett tidigt missfall, den lille hade slutat växa när han eller hon var endast 8 veckor plus 3 dagar gammal, men det uppdagades först i vecka 13, då det var dags för KUB-testet. Som jag tidigt nämnt så anade jag ju att den lille, av någon anledning, hade dött där inne i magen och det på grund av två veckors småblödningar samt några intensiva hugg i magtrakten (som strålade ut mot ryggen), men visst hoppades jag in i det sista att den lilla parveln skulle sprattla och röra sig på ultraljudet. Nu blev det ju dessvärre inte så och så här efteråt så tänker jag att jag kanske skulle ha bett om en bild på den lille. Visst, han eller hon var ju så himla liten, men det var ändå mitt barn…

http://www.barntotal.se/faktabank_foer_dig_som_aer_gravid/fosterdiagnostik/kub/

http://www.dn.se/nyheter/sverige/dalig-kunskap-infor-kub-test

Jag har också haft tid att reflektera över vilken information jag fick, eller kanske rättare sagt, inte fick och då menar jag inte om varför det hände utan varför kroppen inte ville stöta ut den lille, det hade ju gått hela fem veckor sedan hjärtat slutat slå. Ingen sa att det rörde sig om ett s.k. fördröjt missfall.

http://www.babyornot.se/menupage.php/uid/120

http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Missfall/

Nu vet jag att man inte behöver ha några som helst symtom som visar på ett eller ens förvarnar om ett missfall, man kanske blöder väldigt, väldigt lite eller ingenting alls och man kan visst också ha kvar alla graviditetssymtom (åtminstone en period). Livmodern kan till och med fortsätta att växa, såsom i mitt fall.

Ja, hur många av alla oss kvinnor som råkat ut för ett missfall, har inte känt ett behov av att söka efter information och berättelser ute på nätet och jag var och är inget undantag…

Sen säger jag som många andra, det är verkligen dags att bryta tystnaden kring det här med missfall!

http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/bryt-tystnaden-kring-missfall

Ja, vad finns det då för vackert med ett missfall, kanske någon tänker och mitt svar på det blir att livet trots allt går vidare, det finns ett liv efter, även om sorgen och saknaden efter ett ofött litet barn följer en genom livet, men visst hanterar vi alla en sådan här händelse på olika sätt och det är absolut inte min mening att stöta mig med någon, då det troligtvis inte är alla som tycker och tänker som jag. Allt jag vill är att dels få skriva av mig och så hoppas jag kunna dela med mig av både intressanta och relevanta länkar.

Man behöver och ska inte skämmas över att ha fått ett eller flera missfall och vi som har varit med om att ha förlorat ett barn, tidigt eller sent i graviditeten, vi kan genom att dela med oss av våra högst personliga erfarenheter ge en hjälpande hand till andra som precis fått veta att fostret i magen har dött, eller kanske man precis har gått igenom ett missfall med allt vad det innebär och man känner ett behov av att läsa om andra som har gått igenom exakt samma sak.

Man känner sig, om inte konstant, så åtminstone vissa dagar och stunder, både ensam, ledsen och djupt olycklig och vi alla ställer samma fråga, både till oss själva samt till barnmorskor och läkare, VARFÖR?

Ja, efter att nu själv ha gått igenom ett missfall så driver det mig vidare att försöka förstå hur det hela kunde ske och vad jag bör göra och tänka på inför en ny graviditet och jag delar gärna med mig av mina högst personliga tankar och åsikter, samt de bloggar och artiklar jag har besökt och läst.

Ni är alla välkomna att kommentera, när helst ni så vill!