Ägglossning utan mens
Fram tills nu så trodde jag att det var omöjligt, men nu har jag fått min ägglossning, trots att jag inte fick någon mens i juli och som vanligt så har jag sökt på nätet efter information. Jag fann att det visst är möjligt, även om det är mycket ovanligt. Jag läste om flera personer som från och till inte haft någon mens, men som ändå haft ägglossning och som till och med blivit gravida. Så visst kan det vara så och nu återstår bara att se om mensen kommer som den ska den här månaden, vilket jag tycker att den borde göra, med tanke på ägglossningen.
Ja, jag har kalkylerat och ägglossningen kom precis när den skulle ha kommit, enligt min menscykel.
Läkare och barnmorskor ger visst olika svar, vissa menar att det inte är möjligt, men då behöver man ju bara läsa om alla dem som råkat ut för det här och numera tillhör även jag dem, så jag kan bara säga att visst är det möjligt!
Nedanstående länk ger dig bra information om just detta.
Vilket kommer först, mensen eller ägglossningen?
Struligt med bloggen
Under flera månaders tid så har jag haft problem med att komma in på bloggen, men se nu ikväll så gick det! Ja, så nu kör jag igång igen :)
Hoppet dog ut
...i söndags, när mensen kom, men jag hade ju i och för sig känt på mig att den var på väg, men ändå, hoppet fanns faktiskt där ändå.
Jag vill ju så gärna ha en liten till...
Dagarna går
...i rasande fart känns det som och tankarna avlöser varandra även dom. Ja, efter mitt sista inlägg så fick jag en blödning som inte var som en vanlig menstruation och den varade i två veckor och jag vet än idag inte vad det var för blödning, om det var en mens eller ej. Men nu har det gått ungefär fem veckor och jag kan väl bara säga att jag går i spänd förväntan, kommer det en ny blödning denna månad eller ej?
Kan det vara så att denna blödning var en allra första mens och kan det vara så att jag kanske lyckats bli gravid igen?
Ja, jag tror egentligen ingenting, det vill säga, jag vågar inte tro någonting, inte efter allt som hänt. Men visst, visst finns det ett spirande litet hopp djupt inom mig, som kämpar liksom en låga för att inte slockna...
Leker med tanken
...att jag skulle kunna vara gravid, med tanke på att vi faktiskt hade sex för tio dagar sedan och att jag nu dagligen känner ett måste att titt som tätt stoppa näsan i yngsta sonens gummistövel och om inte mensen (den första efter det sista missfallet) har kommit innan Alla Hjärtans Dag, så kommer jag att göra ett gravtest.
Visst, jag har nu i tre dagar haft småont, såsom vid mensvärk, så kanske den är på väg, men som sagt, jag leker ändå med tanken...
Sitter med näsan i en gummistövel!
Ja, jag skojar inte! Sedan fem dagar tillbaka så känner jag ett stort begär efter den där (underbara) gummilukten som man framför allt finner i gummistövlar och cykeldäck. Helt otroligt och sanslöst, men likaväl sant :)
Så när begäret blir alltför stort, då smyger jag in i klädkammaren för att snosa lite i lillkillens gummistövlar :) Ja, himmel, vad tokigt det låter och jag kan bara inte förstå varför! Visst, jag har alltid, sedan barnsben, tyckt om den lukten, men aldrig någonsin har jag känt så här!
Så nu funderar jag på vad det kan bero på. Kan det ha något att göra med att jag en dag innan det hela börjde började ta den där kinesiska örtmedicinen, eller kan det rentav vara så att jag är gravid?
Vardagen rullar på
...och det har nu gått tjugo dagar sedan jag fick åka in till akuten. Det var även ett tag sedan jag skrev något, men det har känts som om tiden inte riktigt har räckt till. Hur som helst så har jag nu påbörjat mina behandlingar hos dr. Wang och på hyllan här hemma så står det två burkar med kinesisk medicin, men plötsligt så är jag osäker på om det lämpar sig att börja ta dessa med tanke på att jag fortfarande ammar. Jag ska ta och kolla upp det!
Vardagen fortsätter
...och livet likaså, trots ännu ett missfall och det som gör mig riktigt glad i denna stund är min mans ord "så fort det är möjligt så ska vi försöka igen, jag vill verkligen ha ett tredje barn!" Ja, min man sa att den här gången så måste jag både påbörja samt fullfölja min behandling hos dr. Wang, på Kinesiska Murens Akupunktur här i Stockholm och han har helt rätt, för jag gjorde ett stort misstag med denna graviditet, jag avbokade min hälsokonsultation och påbörjade aldrig någon behandling, men som sagt, nu har jag varit på en allra första hälsokonsultation och på lördag så ska jag få min första akupunkturbehandling. Sedan kommer han ge ytterligare behandling vid en framtida graviditet, för att förebygga ännu ett missfall, så jag känner mig just nu väldigt optimistisk.
Livet är trots allt vackert!
Går nu in i vecka sju
Jag känner att jag måste försöka tänka positivt, så istället för att bara tänka på de här flytningarna och den blodblandade flytningen, så försöker jag nu istället tänka på att jag faktiskt är på väg in i vecka sju och nu utvecklas och växer den lille i rasande fart. I början av den här veckan är han eller hon 7-8 mm och i slutet av veckan så har den lille krabaten nästan fördubblat sin storlek och är då hela 9-15 mm. Ja, är inte det helt fantastiskt! Att den växer 1 mm om dagen!
Nu kan den även röra på sig och navelsträngen är dessutom fullt utvecklad.
Hösten kan kännas mörk och tung
...(för många av oss), men det är verkligen en vacker årstid! Så även om det just nu kanske känns extra tungt och ledsamt, försök se saker och ting från den ljusa och positiva sidan, en dag och det när man minst anar det, så vänder allt och man kan åter igen le och känna glädje över vad livet har att erbjuda.
Ja, jag personligen älskar alla årstider och hösten är inget undantag, men visst, just nu så här i slutet av oktober så har höstfärgerna mattats av och solen kan kännas ytterst avlägsen under regniga dagar, men det allra viktigaste är hur vi ser saker och ting och inte vad vi ser...
Att finna glädjen och lyckan i sorgen
Det har som sagt känts lite tungt och ledsamt idag, kanske på grund av den dröm jag haft och som jag berättat om, eller kanske för att man befinner sig mitt uppe i en ägglossning (den andra efter missfallet) och det känns som om man har förlorat ännu en chans. Hur som helst så tänker jag att det gäller att åter igen få tillbaka glädjen och de leenden som ju gör att alla här hemma mår bra och känner sig glada. Så jag har nu gjort följande två saker, jag besökte Katie Berggrens sida på nätet och så gick jag igenom de digitala bilder som blev tagna nu senast under en riktigt skön långpromenad med båda barnen. Bilderna visar leende och lyckliga små barn, så fulla av liv och upptäckarglädje! En glädje och en lycka man inte vill grumla och jag kan bara inte låta bli att le när jag går igenom dessa bilder, leenden som når även ögonen och vips så har både glädjen och lyckan återvänt. Jag kan åter igen se det vackra i livet.
Så många blandade känslor
För ett par dagar sedan så hade jag en dröm och i den drömmen så var sorgen stor och saknaden liksom smärtan över att ha förlorat ett barn snudd på olidlig. I denna dröm så sade jag att det borde vara tre barn och inte bara två, som nu. Ja, sorgen och smärtan var enorm och plötsligt så slår det mig, att drömmen kanske visar att sorgen finns där någonstans, någonstans djupt inom mig, även om den inte visar sig i det vanliga livet. Ja, vid ett missfall så gör man ju vad man kan för att inte gräva ner sig i den sorg man känner och man gör allt för att så snabbt som möjligt kunna gå vidare och jag trodde fram till nu att den där djupa sorgen, saknaden och smärtan var borta, men som sagt, just nu när jag skriver detta så är jag inte längre lika säker.
"Bilden", tankarna, känslorna och orden från drömmen finns kvar - även detta tredje barn, som vi förlorade, borde vara hos oss, borde vara en del av vår lilla familj och han eller hon fattas mig!
Du finns i mina tankar och i mitt hjärta
"Du lilla ofödda barn, som ej fick leva så länge, du lever för alltid i mitt hjärta och du finns i mina tankar..."
All denna information som finns på nätet
…den skapar både glädje och förtröstan, men lika ofta förvirring, oro och rädsla! Ja, när man har varit med om ett missfall så söker man efter all sorts information som kan tänkas finnas och samtidigt som man med glädje planerar för en ny graviditet så finns samtidigt rädslan där, tänk om det slutar med missfall den här gången också…ja, tanken med denna blogg är att ta upp och samla ihop allt som hör till och berör det här med missfall, för jag vet ju själv hur jag direkt efter mitt missfall i juni började sitta vid datorn och leta efter information. Till en början, dagarna och veckan efter missfallet så hade jag ett starkt behov av att läsa om varför man får missfall, sedan ville jag veta hur man eventuellt kan förebygga ett missfall. När det hade gått tre veckor så sökte jag efter information om när ägglossning och mens brukar komma igång, när man kan bli gravid igen…ja, det finns mycket information, många personer berättar om sina egna erfarenheter och läkare samt gynekologer ger sin mening ifråga.
Risken att få missfall kommer alltid finnas där, men det gäller att den tanken och den oro som hör till inte slår rot, det får inte bli det enda eller det man övervägande tänker på. Själv känner jag mig mer lugn och mindre orolig tack vare den alternativa medicinen, den kinesiska medicinen. Ja. jag kan mycket väl tänka mig att det finns blockeringar i min kropp som bidrar till en ökad risk att få missfall och som kanske var orsaken till det missfall jag fick nu i juni, men nu vet jag att akupunktur och örter kan hjälpa. Jag vet nu också att man kan bli gravid igen bara ett par veckor efter att man har fått missfall, liksom att ägglossningen har kommit igång om där väl finns en regelbunden mens, även om man inte känner av den eller lyckas pricka in den med ägglossningstest.
Bäst av allt är alla solskenshistorier om de som har fått friska barn efter att ha haft ett eller flera missfall! Ha dessa i minnet när oron och rädslan sätter in, när tankarna löper amok och du ser på framtiden med mer rädsla och oro än med glädje och förväntan.
Oregelbundna blödningar
Den där småmolande värken fortsätter, den kommer och går och blödningen tar ingen riktig fart, men så var det förra månaden också och då blödde jag bara ”normalt” i fyra dagar, resterande tre dagar var det mest som flytningar. Ja, nu sitter man här och tankarna de kommer och går.
Från nätet:
Efter ett missfall är det väldigt vanligt att det tar några månader innan man får tillbaks sina ägglossningar och en regelbunden menstruationscykel, vilket beror på de kraftiga hormonsvängningar man har i samband med graviditeten. Under en graviditet har man en väldigt hög hormonproduktion från äggstockarna och moderkakan (en kvinna är inte någon annan gång i livet utsatt för så höga hormonnivåer). Efter att graviditeten avslutats, antingen i form av förlossning, spontant missfall med blödningar eller med en skrapning då man upptäckt att fostret var dött, så sjunker hormonnivåerna mycket raskt från en extra hög nivå ner till strax under det normala och en så snabb drastisk förändring gör att det tar tid innan kroppen hittar tillbaks till sin vanliga rytm igen. Denna tillfälliga hormonella obalans kan ta sig uttryck både som en utebliven menstruation eller som helt oregelbundna blödningar av varierande längd och mängd.
En blödning
Nej, nej, nej, jag ville ju så gärna bli gravid och idag på förmiddagen så började jag blöda, tre dagar innan beräknad mens, vilket betyder att cirkeln börjar om och det var nog trots allt riktig mensvärk som jag haft och inte någon särskild värk innan BIM. Jag känner mig inte direkt ledsen, men jag är förstås besviken, jag hade ju hoppats så.
Ja, nu kan jag inte göra annat än vänta cirka fjorton dagar till, på nästa ägglossning.
En ny sorts väntan tar vid
…en väntan på att få veta om jag är med barn eller ej :) Ja, jag hade ägglossning den 6:e och ”ville det sig inte” denna gången så beräknas mensen komma den 20.e. Alltså cirka en veckas väntan kvar :)
Jag har också varit ganska så frestad att testa ett sådant där extra känsligt graviditetstest, men nu blir det till att vänta till nästa vecka och om inte mensen har kommit till nästa fredag så går jag till apoteket och införskaffar ett Clearblue gravtest. Jag tycker om dom för att dom även visar graviditetsvecka. Ja, så går tankarna just nu :)
All denna väntan
…ja, från det att jag fick missfall så har dagarna och veckorna varit fyllda av väntan…väntan på att kunna bli gravid igen, väntan på den första mensen och så väntan på den första ägglossningen. Med andra ord så tycks visst väntan aldrig ta slut!
När och om jag så blir gravid på nytt så kommer den där väntan att fortsätta följa mig, jag kommer vänta på det allra första ultraljudet, på att få se att den lille har liv, på att det lilla hjärtat ska slå och på att de där första 8 till 12 veckorna är förbi.
Ja, så går tankarna just nu.
Rädd för ett nytt missfall
Ja, livet går vidare och även om sorgen nu har lagt sig (det tog cirka tre veckor för mig), så finns den lille i mina tankar och det ofta, men det gör inte längre ont i både hjärta och själ. Jag hoppas nu bara att jag blir gravid på nytt och att jag får behålla det barnet. Än vet jag dock inte hur man gör för att inte vara rädd att det ska hända igen och tanken att det kan hända igen, den ploppar upp titt som tätt redan nu, innan jag ens är gravid.
Livet måste gå vidare
Livet måste som sagt gå vidare och jag planerar redan för en ny graviditet. Som jag ser det så är livet både värdefullt och vackert. Det som har hänt har hänt och dagarna går, de kommer bli till veckor och år och jag vill ta tillvara på de alla!
