Ingen oro och stress längre
Jag vet inte vad som händer och sker inuti min kropp, men en sak vet jag och det är att jag numera accepterar alla "konstigheter" utan att i ren oro, ångest och desperation söka efter information och tänkbara svar. Men så har det som sagt inte alltid varit...
Ja, numera så känner jag ingen oro och stress och allt eftersom dagarna går så blir jag allt mer på det klara med att ibland så finns där helt enkelt inga svar, man måste helt enkelt acceptera att man troligtvis aldrig kommer att få veta hur och varför det blev än si och än så och att det inte gör någonting.
Som sagt, så känns det just nu, men jag vet att om ett par veckor, om mensen inte kommer och graviditetstestet åter igen visar negativt då börjar jag nog fundera igen, på hur det kan komma sig och varför... :)
Ägglossning utan mens
Fram tills nu så trodde jag att det var omöjligt, men nu har jag fått min ägglossning, trots att jag inte fick någon mens i juli och som vanligt så har jag sökt på nätet efter information. Jag fann att det visst är möjligt, även om det är mycket ovanligt. Jag läste om flera personer som från och till inte haft någon mens, men som ändå haft ägglossning och som till och med blivit gravida. Så visst kan det vara så och nu återstår bara att se om mensen kommer som den ska den här månaden, vilket jag tycker att den borde göra, med tanke på ägglossningen.
Ja, jag har kalkylerat och ägglossningen kom precis när den skulle ha kommit, enligt min menscykel.
Läkare och barnmorskor ger visst olika svar, vissa menar att det inte är möjligt, men då behöver man ju bara läsa om alla dem som råkat ut för det här och numera tillhör även jag dem, så jag kan bara säga att visst är det möjligt!
Nedanstående länk ger dig bra information om just detta.
Vilket kommer först, mensen eller ägglossningen?
Denna underbara sommar!
Värmen har kommit åter och himlen är så blå som den bara kan bli, inte ett moln så långt ögat kan se och trots den situation som man för tillfället befinner sig i, så tycker jag att sommaren är helt underbar. Ja, jag försöker tänka som så att det trots allt är som det är, man kan ändå inte göra någonting åt situationen. Visst, jag är väl som alla andra, jag kan förstås inte släppa tankarna och funderingarna helt och hållet, men jag tillåter dem inte att ta kontroll över hela mig, över hela min vardag och hela mitt liv. Samtidigt så försöker jag tänka som så att det finns alltid något att lära sig eller ta till sig och det är vad jag försöker göra. Jag tänkte likadant när jag fick och gick igenom mina missfall, jag kunde inte göra något för att förhindra dem, men utifrån vad jag då gick igenom så kom det ändå en hel del positivt och då tänker jag på alla de reflektioner jag gjorde, liksom den utveckling de förde med sig. Men mer om det lite längre fram.
Ja, som sagt, mensen har fortfarande inte kommit och det känns verkligen som om även den här nya situationen kommer att föra med sig en hel del positivt. Jag behövde den här tiden, de här dagarna, för att kunna samla ihop alla tankar och funderingar och nu känner jag mig betydligt mer samlad, liksom redo för vad som än må följa.
Tankarna kommer och går
Ja, det är svårt, mycket svårt att släppa tankarna på mensen som ännu inte har kommit. Är jag gravid eller inte? Så imorse gjorde jag ett nytt gravtest som, precis som väntat, visade negativt och nu tänker jag att jag borde ha väntat ytterligare några dagar, kanske rent av ett par veckor.
Som sagt, väntan är svår, men nu ska jag ändå försöka ge mig till tåls och låta dagarna gå. Det är trots allt sommar, vädret kan inte bli bättre och så har jag min underbara familj, så nog borde jag kunna fokusera på något annat... :)
En ny sorts väntan
Ja, nu har en för mig ny sorts väntan tagit vid och med det menar jag att jag fortfarande försöker bli gravid och efter att ha haft fyra menstruationer efter missfallet i början av januari, så kom nu inte mensen när den skulle, för första gången i mitt liv och först trodde jag att NU var jag gravid och det var med stor förväntan och glädje som jag ilade iväg till apoteket och köpte ett graviditetstest, men sen ersattes denna glädje och förväntan av besvikelse och en massa funderingar. Ja, svaret på testet löd: "Inte gravid".
Så är jag gravid eller inte? Varför kom inte mensen som den skulle den här gången, efter att ha haft fyra normala menstruationer dessförinnan? En massa frågor, som vanligt, men som alltid, inga svar...
Ja, när jag läste av svaret på graviditetstestet så kändes det bara som om det inte kunde vara sant! Jag som varit så säker! Så nu har som sagt en ny sorts väntan tagit vid.
Struligt med bloggen
Under flera månaders tid så har jag haft problem med att komma in på bloggen, men se nu ikväll så gick det! Ja, så nu kör jag igång igen :)
I mina ögon
...helt oacceptabelt! Men ändå händer det, gång på gång!
Hoppet dog ut
...i söndags, när mensen kom, men jag hade ju i och för sig känt på mig att den var på väg, men ändå, hoppet fanns faktiskt där ändå.
Jag vill ju så gärna ha en liten till...
Dagarna går
...i rasande fart känns det som och tankarna avlöser varandra även dom. Ja, efter mitt sista inlägg så fick jag en blödning som inte var som en vanlig menstruation och den varade i två veckor och jag vet än idag inte vad det var för blödning, om det var en mens eller ej. Men nu har det gått ungefär fem veckor och jag kan väl bara säga att jag går i spänd förväntan, kommer det en ny blödning denna månad eller ej?
Kan det vara så att denna blödning var en allra första mens och kan det vara så att jag kanske lyckats bli gravid igen?
Ja, jag tror egentligen ingenting, det vill säga, jag vågar inte tro någonting, inte efter allt som hänt. Men visst, visst finns det ett spirande litet hopp djupt inom mig, som kämpar liksom en låga för att inte slockna...
Leker med tanken
...att jag skulle kunna vara gravid, med tanke på att vi faktiskt hade sex för tio dagar sedan och att jag nu dagligen känner ett måste att titt som tätt stoppa näsan i yngsta sonens gummistövel och om inte mensen (den första efter det sista missfallet) har kommit innan Alla Hjärtans Dag, så kommer jag att göra ett gravtest.
Visst, jag har nu i tre dagar haft småont, såsom vid mensvärk, så kanske den är på väg, men som sagt, jag leker ändå med tanken...
Sitter med näsan i en gummistövel!
Ja, jag skojar inte! Sedan fem dagar tillbaka så känner jag ett stort begär efter den där (underbara) gummilukten som man framför allt finner i gummistövlar och cykeldäck. Helt otroligt och sanslöst, men likaväl sant :)
Så när begäret blir alltför stort, då smyger jag in i klädkammaren för att snosa lite i lillkillens gummistövlar :) Ja, himmel, vad tokigt det låter och jag kan bara inte förstå varför! Visst, jag har alltid, sedan barnsben, tyckt om den lukten, men aldrig någonsin har jag känt så här!
Så nu funderar jag på vad det kan bero på. Kan det ha något att göra med att jag en dag innan det hela börjde började ta den där kinesiska örtmedicinen, eller kan det rentav vara så att jag är gravid?
Ingen fara
...att ta Cong Rong Bu Shen Wan när man ammar!
Ja, jag började ta dessa svarta små piller för 6 dagar sedan och de ska tydligen kunna förebygga ett nytt missfall när jag blir gravid nästa gång, samt se till att embryot utvecklas och växer som det ska. Det är en patenterad kinesisk medicin, det vill säga den har en standardiserad formula och ett utbrett användningsområde, både för kvinnor såväl som för mannen. Men i mitt fall så kommer den först och främst att förstärka mina njurar, njurarnas chi (energi), samt hela kroppens chi och även blodcirkulationen, men den värmer även livmodern, då många missfall beror just på att livmodern är för kall, liksom den förbättrar kvalitén på ägget och ger de bästa förutsättningarna för att ett nytt litet embryo ska kunna utvecklas och växa rätt. Jag har ju dessutom haft upprepade missfall.
Den akupunkturist som jag gick till sa att utan behandling så skulle en ny graviditet sluta med ännu ett missfall, i och med att mina njurars chi samt hela kroppens chi är så pass svag.
Vardagen rullar på
...och det har nu gått tjugo dagar sedan jag fick åka in till akuten. Det var även ett tag sedan jag skrev något, men det har känts som om tiden inte riktigt har räckt till. Hur som helst så har jag nu påbörjat mina behandlingar hos dr. Wang och på hyllan här hemma så står det två burkar med kinesisk medicin, men plötsligt så är jag osäker på om det lämpar sig att börja ta dessa med tanke på att jag fortfarande ammar. Jag ska ta och kolla upp det!
Vardagen fortsätter
...och livet likaså, trots ännu ett missfall och det som gör mig riktigt glad i denna stund är min mans ord "så fort det är möjligt så ska vi försöka igen, jag vill verkligen ha ett tredje barn!" Ja, min man sa att den här gången så måste jag både påbörja samt fullfölja min behandling hos dr. Wang, på Kinesiska Murens Akupunktur här i Stockholm och han har helt rätt, för jag gjorde ett stort misstag med denna graviditet, jag avbokade min hälsokonsultation och påbörjade aldrig någon behandling, men som sagt, nu har jag varit på en allra första hälsokonsultation och på lördag så ska jag få min första akupunkturbehandling. Sedan kommer han ge ytterligare behandling vid en framtida graviditet, för att förebygga ännu ett missfall, så jag känner mig just nu väldigt optimistisk.
Livet är trots allt vackert!
På gynakuten
Ambulansfärden till gynakuten gick bra, jag fick ju ligga ner hela tiden och då mådde jag som sagt inte så dåligt, då gick det bra att andas och jag kände inte av någon yrsel. När jag kom fram så fick jag lägga mig direkt och sedan tog det ungefär två timmar tills jag fick komma in till läkaren och jag måste få säga att den här kvinnliga läkaren var helt fantastisk! Hon konstaterade direkt att jag hade förlorat väldigt mycket blod (hon till och med övervägde att ge mig en blodtransfusion), mitt blodtryck och mina blodvärden var väldigt låga (för första gången i mitt liv) och hon kunde även konstatera att jag fortsatte att blöda, det bara rann blod ur mig. Så jag fick tabletter som skulle stoppa den intensiva blödningen, samt smärtstillande, och så blev det dropp samt att ligga kvar ett par timmar för observation. Man ville se att blödningen avtog.
Ja, jag kände mig väldigt svag, allt jag kunde göra var att ligga ner, men jag ville ändå åka hem, så när en sköterska stack in huvudet och frågade om jag ville åka hem, då svarade jag naturligtvis ja :) Så efter ytterligare en stunds väntan fick jag träffa läkaren igen och det blev ytterligare ett vaginalt ultraljud som visade att det inte längre fanns så mycket blod kvar i min livmoder och hon förklarade att när jag kommit in så fanns där två centimeter med blod, men nu, efter ungefär fem timmar, så var där bara en centimeter kvar. Ja, därefter var det bara att lägga sig igen och vänta på taxin som skulle komma först efter en timme och jag var tillbaka hemma, i min egen säng, klockan fyra på morgonen. Efter sju timmar hemifrån.
